I dare you to
Hatar när allt kan vända så snabbt från det bra till det dåliga, det känns så jävla konstigt, just den känslan. Nu slänger jag ur mig lite skit som ni egentligen inte behöver läsa men vill skriva av mig lite, det är ju skönt att få göra de ibland. Jag är en tjej som tänker rätt mycket på vad alla andra tycker och tänker om vad jag gör osv. Och jag har fått måna klagomål från folk från vilka jag har varit tillsammans med osv. Men jag vill säga såhär: MITT liv, MITT beslut. Fyfan vad jag är trött på haters. Jag är väl tillsammans med vem jag vill? Då det är MITT beslut. Och om det är fel sedan det kan man inte veta. Man måste prova sig fram i livet, man lever fan bara en gång. Alla gör vi fel men vi gör också RÄTT. Skulle jag gilla någon som var 30 år, låt mig. Om jag skulle gilla någon som är 12, låt mig? (Okej det är ju lite att ta i men ni fattar) Asså det är ju jag som blir kär och det är jag som bestämmer vem jag vill ha, inte någon annan? Nästa gång jag har kille och någon vill säga något taskigt eller onödigt, HÅLL KÄFT då förhelvete så blir allt så jävla bra för alla. Självklart vill ja ha folk som bryr sig och man får ha åsikter men är det någon onödig skit så som "han är för liten, han kan du inte träffa han är konstig". Jag kanske inte tycker så? Jag måste få en egen uppfattning. Och de är inte ni som blir ledsna om det går snett eller något, det är jag!! Ne fyhelvete nu orkar jag inte mer, ska äta kiwi och lyssna på bra musik, hejdå!!!
