beritsmamma

ibland värker det så i hjärtat, ibland känns de som om man inte vet var man ska ta vägen. har legat i badet i flera timmar och funderat lite över livet. vissa dagar känns så jobbiga, vissa så lätta. jag vet att det är livets gång, och att man mår dåligt ibland, det är så för alla. visst är det bra att få känna att hjärtat sitter kvar, men helst inte på de sättet de känns idag. man vet inte hur man ska bete sig, vad man ska säga, om man ska låta bli att säga något och bara gå vidare. jag är trött på att vara jag. jag får så lätt ångest och får ofta jobbiga tankar när jag är ensam om nätterna. idag är jag ensam, idag är det bara jag. ingen kommer somna brevid mig, ingen kommer lägga sig och hålla om mig mitt i natten. jag kan bli så fäst vid en person att jag inte vet vad jag ska ta mig till utan den. och då tänker jag hur allt skulle se ut om någon av de där nära och kära skulle försvinna. jag har inte kvar min farfar, min älskade, finaste farfar, men jag kan inte göra något åt det. och jag önskar att jag hade träffat honom mer, sagt hur mycket jag älskar honom och verkligen visat hur mycket jag uppskattar allt han gjort för mig och min familj. jag har inte heller kvar min finafinafina farmor men nu har dom varandra igen och man får väl vara lycklig för det. nu spårar inlägget ut här men jag ville bara skriva av mig lite. du&jag bloggen, du&jag min lilla (offentliga) dagbok